Maskerad. I min värld är det ordet en synonym till ångest. Så pass mycket ångest att jag alltid hårdnackat vägrat gå på maskerader. Nu när man är så kallad vuxen går det inte längre att vägra ut sig tydligen. Jag försökte nämligen. Inte ett alternativ visade det sig. Det är bara att bita ihop och klä ut sig. Temat är film. Och okej, jag har det ju lättare än vad Snippe har. å andra sidan tycker han att det ska bli en rolig kväll. Jag har ont i magen. Även den lösa.

Här är resultatet efter hysterin. Jag mår lite dåligt men även bra.

Tuffa stumpbyxor, fina skor och en tunika som inte alls kommer till sin rätt på bilden.

Och såhär ser de vita skorna ut på nära håll... Köpte ett par svarta sandaler också, men glömde fota dem. Nu är jag för lat.

En sån här hittade jag också. Grönt! Vår! Och en nästan likadan modell köpte jag när jag ändå var i farten liksom. Fast mörkblå.

Ja, för att sammanfattade det hela så var det alltså en köphysteri som kan kallas duga. Hoppas den har gått över. Får se nästa gång jag går längs gågatan antar jag.