Och solig var den också, så jag hade kunnat rippa rakt av istället för att fegsejfa och plagiera.

Tre nöjda latingar

Men summertime var det knappast tal om. Ej heller i videon.

Snart ska jag sätta mig på cykeln och bege mig till ILU. Eller det heter ju inte ILU längre, men ingen verkar ju minnas det nya namnet, däribland även jag, därför: ILU. Institutionen för lärarutbildning. Det funkar, det minns folk.

Jag har inte behövt sätta min fot där på över ett år nu, och det har varit ett bra år. På alla möjliga plan. På ILU har jag tvingats lyssna på några av mina allra mest meningslösa föreläsningar och haft flest oseriösa litteraturseminarier i mitt studentliv någonsin. (Åh, jag minns mina lyckliga litteraturvetenskapsår. Och svenska språket! Åh.)

Nu ska det i alla fall bli andra ILU-bullar. Nu ska jag dit i rollen som handledare, och jag ser faktiskt fram emot det här. Jag hoppas att alla andra kommer att vara engagerade de också och att jag kommer att känna att jag får det stöd och den information jag behöver i min nya roll. Pepp, pepp!