All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl 

6:19-tåget imorse. Kände att jag behövde en stund för mig själv, att bläddra igenom papper, tänka igenom uppgifter. Vara ensam i arbetsrummet. Ingen lunch; bara flingor och mjölk som var så trist att jag slängde hälften. Möte 15:45. Stressa till tåget, slask, hål i skorna. 17:26-tåget hem, halvfart eftersom det var signalfel och sedan för att det sprang runt någon misstänkt nära spåren. Hemma halv sju. Handla mat, laga mat äta mat. Duscha. Nu säng. Kort paus, sen ska jag gå igenom lite elevarbeten som jag inte har samvete att låta ligga olästa en dag till.

Idag frågade kandidaten om han kunde hjälpa mig med någonting. Han tyckte jag såg ledsen och trött ut. Amenvafan. Imorgon är det stomatolleendet på. Här skas inte fås nån hjälp. Här skas varas superhjältestark och uthållig. Glad och på topp.

 Men jag var nog trött när han frågade. Inte trött och ledsen, och inte trött i behov av hjälp heller, men rakt av trött. Trött på att jag inte kan hjälpa alla. Att det alltid är någon som jag inte hinner med, någon som inte förstått, någon som jag inte hinner sitta ned och prata med tillräckligt länge. Trött på att vara mänsklig liksom. (En lärares lott. Man kan inte hjälpa alla alltid.) Trött på alla tidstjuvar också. Elever som inte vill göra något vettigt men härjar och låter så mycket att man är tvungen att ägna mycket mer tid åt dem än vad de förtjänar, ibland på bekostnad av de som vill göra nåt vettigt men är väluppfostrade nog att hålla käften. Då blir jag less. Han frågade mig just efter ett sådant tillfälle.  Jag tror nu, efter att ha suttit och stirrat ut i tomma luften en stund att det som gjort mig tröttast nog är att jag inte får göra det jag tycker är allra, allra roligast på jobbet tillräckligt mycket just nu. Att ha lektioner. Jag har nämligen världens roligaste jobb. Världens bästa. Om jag kan hjälpa en annan människa att utbilda sig till samma yrke som jag har så gör jag det mer än gärna; det är dessutom lärorikt för mig, jag får tänka igenom hur jag gör, hur jag fungerar i min yrkesroll. Men jävlar vad jag längtar efter mina fina elever. Det är de som är play.

Och snart ska jag sova, då vet jag att stomatolleendet är äkta imorgon dessutom.