Vi hann på håret klart, när första gästerna kom sörplade vi precis i oss de sista skedarna av middagssoppan som vi var väldigt välförtjänta av; innan dess hade vi skurat, tvättat, handlat, bakat, fixat och pyntat dagen lång. Perfekt timing alltså. Jag fattar inte hur det går till. Det känns som att jag alltid lyckas bli klar minuten innan, oavsett hur lång eller kort tid jag har haft på mig att fixa och dona innan. Nåväl, vi hann. Precis.

Och allt flöt på! Jag slapp till och med placera någon under matbordet. Enda missödet var väl att klädhängaren gav upp allt hopp om liv mot slutet av kvällen, så jackor, väskor, sjalar och vantar låg i ett klädberg i hallen. Alla hittade sina saker när de skulle hem, inte en vante, inte ett skosnöre saknades. En kofta tror jag är kvarglömd i och för sig. Men ändå. Ett smärre mirakel anser jag.

Vi hade överkonsumerat mat och snacks såklart. Både fruktsallad, maränger, glass, bullar, vin och sprit blev över. Antingen tänkte vi som oroliga småbarnsföräldrar, rädda för att kalasmaten inte skulle räcka till alla barn, eller så gäller fortfarande Det Nya Livet för alla nyårslöftesgivare. Jag vet inte. Tjugo varmkorvar ligger också och känner sig oälskade någonstans i kallskafferiet tror jag.

Sen skulle det ju vara skönt om jag kunde skippa värdinnesyndromet någon gång också, att inte hela tiden se kapsyler som ska plockas bort, tallrikar som är renskrapade och värmeljus som slocknat i utkanten av synfältet hela tiden. Jag blir trött på mig själv, men jag kan inte låta bli att plocka, fixa, ordna. Jag ser antagligen jävligt uppstressad ut, men i själva verket har det en terapeutisk verkan på mig. Jag gillar att ordna. Rena ytor, tända ljus. Mys, mys tycker igeln.

Sen är det också ett gissel att det finns så många människor jag gillar, så många jag vill prata med att det leder till att jag far runt som en skållad råtta och liksom speed-dejtar alla vänner. "Vad pratar ni om?" var nog det jag sa allra flest gånger igår.

I alla fall så är jag nog jävligt nöjd. Om Snippe har tagit några representativa bilder från igår så stjäl jag dem kanske till bloggen sen. Själv var jag för busy för att fota tydligen. Jag hade laddat kameran och allt… Tack alla som kom! Och tack för finfina presenter, det är lustigt hur väl alla tycks känna mig. Sånt gör en igel glad.

Jag är också nöjd över att de första som kom var de sista som gick. Hanna och Johan råkade bli utelåsta från lägenheten där de skulle övernatta och fick slokörat och kallkindat vandra tillbaka hit för att sova på soffan, och idag har vi suttit av ett antal timmar på brunchbuffén på Clarion. Ypperligt. Ypperligt med hotellfrukost, ypperligt med Hanna-sällskap. Ja, Johan-sällskap också.

Nu dammsuger Snippe. Diskmaskinen surrar för tredje gången idag. Assar gömmer sig bakom tv-skärmen. Han gillar fest, inte dammsugare.