I skolans värld är det ju populärt med teman av olika slag. Integrationstema, antimobbningstema, FN-tema, hälsotema...

Igår var det personalfest. Mitt undermedvetna beslöt sig tydligen för att köra vålds- och dödstema:

Vapen

Ben

Cowboy-Clint

Jag upptäckte den röda tråden först framför spegeln i skolan.

Utöver mina smyckesval var det en fredlig tillställning. Anledning till festligheten var en lärare som går i pension, en överraskningsfest hade ordnats till hans ära (det visade sig dock att några råkat prata bredvid munnen så vidare värst överraskad blev han inte) och temat för festen var alltså inte våld eller död utan "Dansa ut Sture". Och jag dansade.

Herregud.

Jag kan inte dansa, mina erfarenheter av styrdans är med farfar i köket när jag var miniliten och på skolidrotten, då största delen av min energi och uppmärksamhet gick åt till att oroa mig för att börja svettas om händerna.

Igår dansade jag alltså som aldrig förr. Med kavaljerer vid namn Svante, Sture, Torsten, Melker, Urban och dylikt. (Jag var näst yngst på stället, yngst var Sofia, fyra hela dagar skiljer oss åt. Efter oss kom ett ganska stort åldersglapp...) Dansade och kiknade av skratt gjorde jag i alla fall. Och snurrade. Och snurrades. Trampade inte någon på tån åtminstone, nåt kanske fastnade där i idrottshallen under tidigt nittiotal, förutom skräcken för handsvett.

En bra kväll, vann säkert ytterligare några månaders livslängd på den.