Utmanad av Frida ger jag mig alltså i kast med följande:

"De regler som gäller är: Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade. Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor. Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar."

1. Jag använder inte könsord som svärord. Inget som har med sex att göra heller. Jag kan inte, det går inte. Jag vet inte varför, det bara går inte. Jag tycker inte att det sättet att svära är värre än andra (oftast med religiös koppling) svärord, jag tar aldrig illa vid mig om någon i min närhet brer på med det värsta den kan, jag bara inte gör det själv. Jag tycker själv att jag är konstig. Kan det vara för att jag inte är religiös, därför är alla såna svärord helt harmlösa i mina ögon, medan alla köns- och sexrelaterade svärord liksom berör mig mer? Jag vet inte. Dock kan jag citera. Om någon annan sagt jävlakukhelvetesfittjävel så kan jag glatt återberätta det utan problem. För då är det inte mina ord.

2. Jag har aldrig spelat biljard, inte heller tv-spel. Det blev aldrig av i tidernas begynnelse när det var ok att vara nybörjare och nu har det blivit en hang up hos mig. Alla vet att jag aldrig gjort det och skulle göra en grej av att jag väl gjorde det. Eller så skulle de inte veta att jag är helt grön och göra en grej av att jag är helt värdelös. Fast troligast är väl att ingen skulle bry sig ett skit och att allt sitter i mitt huvud. Jag vet att det är så egentligen. Det andra är bara bortförklaringar. Äh, låt mig vaaa. Jag vill inte!

3. Jag klappar cykeln varje gång jag går ifrån den efter att ha låst den. Det är en kvarleva från barndomens hästlekar; man klappar alltid hästen när man lämnar den i stallet efter en ridtur. Jag har alltså klappat cykeln i över tjugo år. Det blir många klappar på många cyklar. Oftast tänker jag inte på att jag gör det, det bara sker. Gör jag det inte mår jag lite dåligt. En liten del av mig inbillar sig att det ger tur. Med tanke på min cykelhistoria vittnar ju statistiken snarare om motsatsen.

4. Jag räknar helst inte baklänges. Det känns som någonting negativt, man går bakåt i utvecklingen, äh inte vet jag, även detta är nämligen en kvarleva från förr om åren. Jag kommer ofta på mig att envist räkna framlänges samtidigt som en hurtig satsinstruktör räknar ner en övning baklänges.

5. Jag kan lyssna på samma låt tusen gånger i sträck. Nästan. Jag tröttnar inte på mina favoritlåtar och –skivor. Nånsin. Jag behöver inte vila från dem. Vilken innebär att mina spellistor alltid innehåller ett visst antal måstelåtar. Skivspelaren laddas med samma skivor år ut och år in, hur många nyinköp jag än gör. Säkert irriterar det alla som tvingas lyssna på musik hemma hos mig mer än en gång. Snippe blir aspsykad, och då är han ändå av lite samma skrot och korn. Fast jag är värre. Jag kan höra en låt och tänka ”Åh! Den här var länge sedan jag hörde!” när det handlar om mindre än en vecka.

6. Jag är selektivt skrockfull. Jag lägger inte nycklar på bordet. Gör jag det måste jag trampa på dem tre gånger. (Försök göra det lite diskret i ett klassrum inför 25 elever. Alla mina elever vet om min defekt, och de flesta är snälla. Lånar de nyckeln av mig ser de till att de ger mig den i handen när de är klara med den. Vissa hotar förstås lite innan genom att dingla med nyckeln ovanför bordet.) Jag har även rätt många egentillverkade skrockisar som påverkar livet Här är fyra helt random utvalda; Jag vill hinna upp för första trappan innan ytterporten stängs. Jag måste säga åt Assar att vara försiktig när han ska gå ut. Jag vill helst hinna vinka åt Snippe om han går hemifrån innan mig. Jag lyssnar helst på The Song Remains the Same (undermedvetet val av låt kanske, med tanke på titeln?) som första låt när jag sätter mig på tåget till Hudksvall. Gör jag inte dessa saker blir det inte bra i livet. Typ.

Dock ger svarta katter enbart tur.

7. Jag mår dåligt av smileys. Det jag hatar mest av allt med smileys är när jag tvingas använda dem själv; när någon jag inte känner särskilt väl skriver ett sms eller ett mail fullt av smileys och jag känner pressen att svara på ett liknande sätt för att inte verka torrare än fnöske. Vad fan! Jag vill att man ska kunna läsa mellan raderna, vara smart nog att förstå när jag är ironisk eller inte, när jag skämtar eller är allvarlig utan att jag ska behöva skriva det på näsan på folk.

Mina sju små dvärgar är följande: Jos, hjon, Melina, Sofia. Fast det är bara fyra. Resten av mina bloggare jag känner så pass väl att jag vågar trakassera är redan utmanade nämligen. Förutom Maja, men jag vet inte om hennes blogg är en sån där man skriver sju saker om sig själv i? Du är utmanad om du vill, Maja! Och tror jag att jag sätter lite extra press på Spov minsann! Sådär. Då var de i alla fall sex.

 

Anders (Med en kniv)

27 november 2008 23:15

Min Loppan är också skrockfull (inga nycklar på bordet är jag så drillad i att jag inte ens tänker på det längre). Jag har dock aldrig riktigt fattat hur själva kausaliteten i skrock förväntas funka. VEM är det som ger en otur? En sketans småsint gud? Onda väsen? Universum? Menar inte att raljera, undrar bara lite.

Jag är en sparsam smiley-användare,lägger jag till en är det oftast för att jag är rädd att bli missförstådd (jag är alltid rädd att bli missförstådd, utom i mitt yrke där det ju liksom ingår). Men dina ord här får mig ändå att rodna lite. Det finns ett litet drag av att underskatta sina läsare i smileyn som faktiskt inte är så trevlig. Ska bli ännu mera restriktiv.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

Martin

27 november 2008 23:27

Nycklarna på bordet, gäller det bara direkt på bordet eller? Alltså, är det OK att lägga dem på en bok som ligger på bordet?

För övrigt är jag fullt övertygad om att det inte går att vara bra på biljard.

http://radarminnet.blogg.se

 

Fia

28 november 2008 06:41

Tar tag i detta när jag kommer hem. Tror inte jag hatar dig. Än.

 

Frida

28 november 2008 08:41

Ja, fy, det här med smileys är ett gissel. Jag tenderar att antingen sky dem som pesten eller totalmissbruka dem in absurdum. Allt beroende på vem jag pratar med. Eller chattar med, kanske jag ska säga. På MSN har jag utvecklat nån form av relation till smileysarna, men det måste vara just dem, de har liksom fått en djupare betydelse. T ex finns det en smiley som förkortas "::" och som vi (jag, Spov, Gyf, Bära m fl) t o m använder som ovan, trots att ingen jävel som inte sett smileyn kan veta hur den ser ut. Den (och många fler) har liksom inkorporerats i det övriga nätspråket för oss. Märkligt egentligen, eftersom ingen av oss är några smileypersoner i ordets mer högstadiesvenniga bemärkelse. Jag tycker liksom att det ser förjävligt ut med smileys i de allra flesta sammanhang, men kan ändå använda dem när jag själv anser det befogat. Lite stört kanske.

Haha, minns en labrapport på BMC som vi fick tillbaka typ 5 gånger av vår handledare bara för att det saknades små skitgrejer i texten, men vi misstänkte att han inte ens läste igenom det vi skrivit så vi petade in en glad smiley mitt i texten samt avslutade med *ler* i resultatdelen. Tror ni att han märkte nåt? Nope. Ett sadist-asshole var vad han var!

http://vad-frida-sa.bloggagratis.se

 

Frida

28 november 2008 08:44

Tror att jag gjorde ett de-/demfel i den där hasplande kommentaren förresten. Ber om ursäkt.

http://vad-frida-sa.bloggagratis.se

 

Anders (Med en kniv)

28 november 2008 11:34

Har faktiskt sett och undrat över den där ::-smileyn, Frida! Så jävelnoga läser jag din blogg.

http://medenkniv.bloggagratis.se

 

hjon

28 november 2008 17:05

http://grotmyndigheten.blogspot.com/2008/10/skitviktigt-meddelande-ta-inte-bort.html

 

hjon

28 november 2008 17:06

Fan vad dåligt att det inte går att lägga in en länk som kommentar. Nu måste du ju cut-and-pastea.

 

alexandra

28 november 2008 17:30

hahaha! min chock när jag insåg att nina stefansdotter långstrump med sina rena små fingrar skrivit "jävlakukhelvetesfittjävel"! haha. totalt befriande!

 

Nina

29 november 2008 17:10

Anders: Ja, alltså, det är ju det störda. Jag tror inte på ödet, jag tror inte på nån gud men jag tror att vissa små saker jag väljer att göra eller inte göra påverkar min framtid? Troligt, liksom. Och egentligen vet jag ju att det inte gäller. Men ändå. Ändå skuttar jag upp för trappor, ropar till katten, vinkar till killen. Jag tror det är ett tecken på för mycket tid att tänka på inget och för mycket fantasi.

Martin: Nej, på inget vis ska nycklarna komma i närheten av ett bord. Inte, på en bok, inte i en väska, ingenting. Ibland måste jag övertyga mig själv att en byrå, tvättställ, stol eller what ever möbel inte är ett bord innan jag lägger min nyckelknippa där.

Frida: Jag har också funderat över er smiley! Jag har gisssat mig till att det är en intern sak - hur ser hela ut?

Jag får för övrigt stryka ett gäng smileys ur uppsatser och läxor vereviga gång jag ska rätta svenskuppgifter. Suck. Åtminstone kan jag ju nu trösta mig med att jag inte är ett sadist-asshole!

hjon: Hörru, tönt! Dina sju saker var ju de jag såg fram emot att läsa allra mest! Gör undantaget som bekräftar regeln nu. Fuck you.

Alexandra: Jag upphör aldrig att överraska - det kanske ska bli mitt nya mission.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter pa ett internetcafé i Porto, en mycket lustig stad i Portugal, som for ovrigt ar favvolandet hittills. Vi sokte upp solen efter att nastan ha regnat och blast bort i Frankrike, ett land fyllt av engelsksprakighetsvagrare, ondsinta vakter som s...

Jag har ju mer eller mindre (typ ofrivilligt) tagit semester från bloggandet den senaste tiden - för mycket jobb och påföljande trötthet och matthet har gjort att jag inte orkat vara kreativ, inte velat formulera ord till en text. Det har varit för m...

      Då var det över alltså. Nu har mina hjärtan tagit studenten. Mina hp-hjärtan och mina el-hjärtan. Och alla andra fina.   Och det är ungefär så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Jag är sur och tvär och trött. Och har gråtit fl...

Ovan ser du en lärare i betygsättartider. Idag rapporterade jag in dem. Betygshelvetena. Ungefär lika många MVG som IG, men flest G. Förkylningen har kommit som ett brev på posten fullt av mjältbrand. Hinner inte med nåt, inte blogga, inte so...

Jag är upptagen. Rättar uppsatser, jagar elever. Räddar de betyg som räddas kan och sitter i möten resten av tiden.   Liv, det är nåt jag tänkte återta efter den 11:e. Nej 7:e. Då ska ettornas och tvåornas betyg vara satta. Treorna nu på måndag. ...