När jag i lördags inte hittade cykelskrället i stället där han bör stå och vänta tålmodigt blev jag på asdåligt humör. Åskmoln, I tell you.

Så jag var tvungen att köpa presenter till mig själv för att blidka mig. Arga örhängen, godisdoftande läppbalsam och söta rosor.

För att jag inte hittade cykeln.

Planen var att leta även på söndagen men jag förmådde mig inte ut i kylan igen. Jag ska alltså leta vidare en annan dag, antagligen i mörkret om jag inte ska skolka från jobbet eller vänta till helgen. Vilket i sin tur innebär att det kommer att bli än svårare att hitta min Gunnar. Detta i sin tur innebär med största sannolikhet att jag kommer att utveckla min åskmolnspersonlighet ytterligare och förmodligen därför kommer att fortsätta köpa fler presenter till mig.  För att hålla mig över ytan liksom.

Det kommer att bli dyra dagar.

Söta.

Väldoftande och tufft.

Fyfan. Så känner jag mig. Blek, svullen, missat att raka benen vid vaderna, torr i ansiktet, finne på hakan. Platt hår. Glåmig, trötta ögon. Kalla fötter. Dåligt humör. Bläbläblä.