Glömde skriva att jag slagit i knät, fått ett blåmärke, skurit mig i fingret och därtill färgat ögonsfransar och fan vaxat ögonbrynen idag också. Det gjorde ont. Alltihopa.

Jag är arg och less.

Arg, arg, arg.

Less less, less.

Hälften är novembers fel, hälften är olyckliga omständigheters fel, hälften är andras dåliga planerings fel. Det är en halva för mycket redan där, då fattar du hur illa det är idag. Resten av misären härrör från dålig personkemi (mellan andra, mind you, jag är bara en oskyldig person som råkade hamna i närheten när kriget bröt ut). Och så lite november till på det.

Jag är trött på att vara trött, jag vill ha fler timmar på dygnet, jag vill vara vältränad utan att behöva träna, jag vill vara mätt utan att laga mat. Jag vill ha ett roligt liv fullt av roliga saker. Och fler timmar på dygnet.

Fast när jag tänker efter hände en rätt rolig och bra sak på jobbet idag, men det passar inte att skriva om i detta bittra inlägg, det förtjänar ett eget. Senare. Om jag skulle skriva om det nu skulle jag kanske riskera att man inte tar min surhet på allvar, och så kan jag ju inte ha det. Det är SYND om mig. Jag har drabbats av november.