Wooohooo! Jag upptäckte just högen med Larson!-tidningar jag lånade av föräldrarna igår när jag var där och firade fars dag genom att äta mammas goda gulasch. Några blommor gav jag förstås bort till honom också, den där pappan.

I alla fall. Serietidningar, en hel hög. Ahhhh. Precis den sortens läsning min själ suktar efter ikväll.

När jag nämnde för en annan svensklärare att min cykel heter Gunnar och han frågade "Jaså, efter Gunnar på Hlidarende?" kände jag en inre frid.

Jag har hamnat rätt. Jag har liksom hittat mina nördlikar.