Alltså, jag tycker att det är mycket olycksbådande att den första tekniska apparat jag vill att vi ska inhandla till vårt gemensamma hem är en matberedare. Inte bra tecken, inte bra tecken alls.

Snippe har gått i bräschen för platt-tv, nya datorhögtalare, hörlurar till tv:n, dvd-spelare (observera, spelare står här i plural) med mera och så vidare. Vad kommer jag på att vi behöver? En matberedare. Gaaah.

När ett möte om att ha möten tar över en timme tolkar man det lätt som ett tecken på att eftermiddagen inte kommer att bli som man tänkt.

Med all rätt.

Fin, fin, fin helg har det varit. Och är. Träffade fina vänner och åt god mat igår, med rödvinsblå tänder som påföljd, tagit en fin höstpromenad idag och sett så mycket vackra mönster i löv och bär. En mycket gullig ekorre också. Men det har jag inte tid att blogga om nu. Det får bli imorgon. Nu ska jag fortsätta kvällen på samma sätt som eftermiddagen tillbringats; med livskvalitet på högsta nivå:

-         Nina, visst har du varit med i en reklamfilm?

-         Inte? Är du SÄKER? Det ser precis ut som du!

Dessa ord yttrades igår av en grupp tjejer i en etta.

Nej, sa jag och undrade vad de kunde mena för film. ("Är du säker?" för övrigt? Hur menar de? Att sånt är lätt att glömma bort? Att jag kanske var full?) De visste inte riktigt vilken produkt filmen gjorde reklam för, men att det i alla fall var en kille och en tjej som skulle tävlingssimma.

Jahaja. Therese Jävla Alshammar.

Kunde jag ju ha räknat ut.

Gaaaah. Hon som givit hästansiktet ett namn. Snygga ögon visserligen, men vafan tänderna!

Det är inte första gången. Jag brukar få höra det nån gång i månaden. Jag har komplett blivit misstagen för att vara hon.

I min ungdoms glada gymnasiedagar fick jag ibland höra att jag liknade Milla Jovovich när hon spelade Leeloo, antagligen allra mest beroende på att vi på den tiden delade hårfärg och frisyr- jag tog det med en klackspark men verkligen som en komplimang.

Men Therese Alshammar. Vi delar också hårfärg och frisyr visserligen…

Fast  hon ser ju livsfarlig ut! Kroppen! Tänderna! Jag!?

 Vem är vem?

Här är reklamfilmen där jag tydligen medverkar:

Han var inte helt nöjd med vilken version jag valde, det var rätt år och stad, däremot fel natt. Så jag bytte. Här är rätt version.

Snippe säger att jag skämmer ut mig själv och Kiss genom att välja ut så konstiga låtar.

Äh, säger jag. De är ju fantastiska! Även om jag nu angående det senaste inlägget mest kommer att tänka på Stonesskivorna Between the Buttons eller Flowers när jag hör låten snarare än en typisk Kiss-låt. Samma ordlekar liksom.

Men. I alla fall. Jag har lovat att bättra mig. Här är ett önskemål från min störste kritiker, så att han kan känna att han återupprättar lite eventuell förlorad heder:

Bland annat. Jag såg lite folk, buskage och asfaltsväg också. Och bilar. Och en massa tåg som åkte förbi mig. Men detta är vad som gjorde störst intryck just idag:

Allvarligt. Jag har det. Men nu har jag inte tid att skriva mer, nu ska jag ha lektion.