Snippe sa nyss (helt ovetande om mitt glasögoninlägg nyligen) "Alltså, du har rätt otippade glasögon... Liksom...breda på nåt vis. Och tjocka! Men det är väl för att du har så litet huvud."

Jojo! Man tackar! Men vänta bara.

Klockan är inte ens tio och jag har gått och lagt mig. Nyduschad och fräsch som en nyponros. En nyponros med hårdrockströja som nattlinne och glasögon som sitter lite snett.

Inte nog med att jag har snälla vänner som bakar åt mig när jag är extra ämlig, jag har även flockar med ungdomar som bryr sig om mig.

Den ena klassen jag är klassföreståndare blev tydligen oroliga över att jag mådde illa igår, så idag fick jag lova dem att inte stressa i onödan, de vill nämligen inte att jag ska dö i hjärtinfarkt eller bli utbränd! Yyyy! De ska säga till om de tycker att jag verkar stressad, och jag har lovat att lyssna och lyda dem då. Haha! Fina flickor!

Förra veckan hade jag ett gräl med en elev, en kille som är allmänt känd i skolan för sin dåliga attityd.  Han ville inte göra uppgiften klassen jobbade med och var rätt dryg. Då kom det av en slump in några stora killar i en av treorna som jag också undervisar, de skulle låna en skrivare som står i salen. De hör verkligen inte till klassens änglar, snarare tvärtom, men den störste och farligaste av dem kom direkt till mitt försvar och förklarade för den yngre killen att han minsann inte skulle vara dryg utan sätta sig ner och göra som jag sa. När jag sedan hörde de äldre killarna prata om händelsen under en lektion dagen därpå hörde jag en av dem säga ”Amen, vafan, han var ju dryg mot Nina ju!” Åh. Gulle!

Samma trea var extra rara en gång när jag hade nämnt att jag hade huvudvärk. De satt tysta och jobbade på snällt (vilket inte hör till det allra vanligaste kanske) och när en av killarnas telefon ringde ropade en av de annars mest högljudda ”Amen skärp rej! Hon har ju ont i huvvet juh!”

Jag log nog resten av dagen. Huvudvärken försvann också. Ibland behövs det liksom inte mer än så.