Men å så självklart. Det kom till mig som ett svärd av självklarhet rakt in i hjärtat. Klart cykeln heter Gunnar. Tillsammans ska vi dra på plundringståg över hedarna och hetsa till morgontågen. Jag och Gunnar.

Nyss hemkommen från mor och far, ätit lasagne så jag nästan storknar. Mammas lasagne är den bästa. Nästan lika bra som hennes köttbullar.

Både dit och hem kom jag på min nyinköpta bättre begagnade cykel. 1350 pix kostade den. Hutlöst! Det är ju sjukt dyrt, men tydligen är det hutlösa priser som gäller. Bra är den förstås, åtta växlar, lyse fram och bak, lätt som en plätt, snabb i svängarna och mörkgrön med guldstreck. Bara en sån sak. Det bådar mycket gott inför framtiden. Den framtid vi får tillsammans innan den blir stulen förstås.

Nu måste jag bara komma fram till vad han heter, cykeln. jag har haft en Bosse, en Teodor och några till jag nästan glömt bort. De hade inte så vinnande personligheter. Den senaste cykeln fick aldrig nåt namn, men vi kändes aldrig så nära heller.

Igår klippte jag mig. Det behövdes. Både jag och frisören var hjärtligt överens.

Hon var för övrigt astrevlig, lyssnade på vad jag ville, kom med egna förslag och klippte fint. Och så var hon jättelättpratad, söt och hade gemensamma bekanta med mig visade det sig. Hon kände tillochmed igen mig, mindes att jag haft rött hår en gång (för snart tio år sedan) i tiden.

Detta innebär problem för mig. Betyder detta att jag måste bli en trogen person? Jag som brukar byta frisör hej vilt.