Jag köpte små presenter till två kompisar häromdagen bara för att jag fick lust och för att jag gillar dem. Och som en bieffekt av det fick jag lust att köpa en present till mig själv också. Det blev dessa underverk, för pengar jag inte alls tänkt lägga på pärlor och guldlöv. Men fina är de. Och handgjorda. Och återvunna. Och lätt värt det. Presenter till en själv är fina saker, nästan lika fina som till andra. Jag är mycket nöjd. Så nöjd att det resulterade i ett blogginlägg.

till en hund måste ju vara att låna ut sin jacka åt den att ligga på INOMHUS på medan man är på Ica och handlar. Eller? Det kanske kallas att curla.

Fast hunden grät lite ändå. Det kanske man gör när en så snäll matte eller husse lämnar en utanför Ica. Eller när man är en curlad liten hund.

För några dagar sedan fick jag en fråga om jag kunde rekommendera några bra ställen till en nyinflyttad uppsalabo. Det kan jag ju såklart! tänkte jag, och började tänka ytterligare. Och förutom ett gäng med ställen att rekommendera kom jag på att jag själv så sällan besöker dessa ställen. Gud så onödigt! tänkte jag då. Detta måste ändras på. Jag ska försöka vara lite flitigare favvoplatsbesökare de närmska veckorna. Ett av de ypperligaste ställena att hänga på är i alla fall området kring Domkyrkan och Botaniska trädgården. Där var jag igår, och det finns bildbevis.

På vår gata bor en skyltdocka som tror att den är Linné. Den är läskig och lite rolig. Förut tittade den åt andra hållet.

Jag skulle fota men vinkeln funkade inte om jag stod upp...

...så jag var tvungen att lägga mig ned.

Detta var motivet.

Och hit gick vi sen.

Fina bär i alla färger!

Oblyg kurre.

På väg hem. Sjukt bra.

Alltså, jag tycker att det är mycket olycksbådande att den första tekniska apparat jag vill att vi ska inhandla till vårt gemensamma hem är en matberedare. Inte bra tecken, inte bra tecken alls.

Snippe har gått i bräschen för platt-tv, nya datorhögtalare, hörlurar till tv:n, dvd-spelare (observera, spelare står här i plural) med mera och så vidare. Vad kommer jag på att vi behöver? En matberedare. Gaaah.

När ett möte om att ha möten tar över en timme tolkar man det lätt som ett tecken på att eftermiddagen inte kommer att bli som man tänkt.

Med all rätt.