Måndagen är avklarad, men på nåt sätt känns det nästan jobbigare att vara hemma än på jobbet. Mat som skulle handlas, tvätt som skulle vikas, diskmaskin tömmas och fyllas, sängen bäddas. Ett himla rännande. Och så den där jävla maten som ska lagas var eviga dag. Jag tror jag ska sluta äta. Det är inte värt det.

Jag är helt enkelt trött. Jag tror att en synonym till trött är höst.

Bilden är ifrån i fredags morse. Klockan är tio i sju och jag är trött. Inte på att åka tåg, turligt nog för mig som tvingas pendla 80 minuter av mitt liv fem dagar i veckan så gillar jag att sitta och titta ut genom fönstret med lurar i öronen. Eller att prata med medreselärarna. Jag gillar tåg. Jag gillar inte att vara trött. Jag är trött på att vara trött.