Nio stycken har google.se eller liknande som enda källhänvisning, sju har orkat skriva ut hela länken till varje sida de varit inne på, orkat skriva ut förresten, orkat kopiera och klistra in menar jag.

Nu väntar jag med spänning på resten av klassen för att se om ställningen ändras. Den som väntar på nåt gott kan få vänta till strax innan jul när betygen ska sättas.

Sådärja. Nu ska jag gå ner till studierektorn och säga att jag går med på att vicka två timmar extra i veckan för en annan lärare, vilket han frågade mig om igår. Där ryker min chans att ta ett tidigare tåg på onsdagar och torsdagar.

Äh. Man kan inte få allt här i världen. Jag får ju Stones och en estetklass i svenska. Yeah!

När jag kom på att jag inte har någonting inplanerat imorgon eftermiddag; ingen kompisträff, inget föräldrabesök, inget ärende på stan, ingenting som delar upp min lediga tid i olika rutor, så gick det som en lycklig rysning genom hela mig. Jag kände hur det liksom pinglade en liten lycklig klocka någonstans i magtrakten.

När blev jag så hemmakär? Är det nyttigt?

Fantastisk. Lysande. Sagolik. Oerhörd.

Det finns så många adjektiv, men ändå saknar jag ord. Det allra mest fantastiskaste startar omkring 1:00. Fabulöst skådespeleri. Fabulöst, säger jag er!

Den ligger laddad i dvd-spelaren redo att spelas upp på min begäran.

Man ser någon meter om man tittar ut genom förntret i mitt arbetsrum, resten är vitt, vitt, vitt. Dimma. Stilla. Mysigt. Igår vid samma tid sken solen in, himlen var klarblå och löven på träden röda. Stilla. Mysigt.

Det är nåt fel på mig. Jag trivs med att sitta här med mitt automatkaffe och tallriken med fil och sjukt nyttig müsli (bara frön, nötter och gojibär) innan någon annan än expeditionspersonalen och kanske rektorn finns på plats. Innan allt vaknar.

Dimman ligger vit bakom taken. Endast igeln och kopiatorn är vaken.

Det ligger en grå kanelbulle (något förvuxen sådan) bredvid mig och snarkar. Snarkar!

Det verkar asmysigt, jag ska testa det själv tror jag. Har läst klart för tillfället. (Google.se-länkningarna leder över korrekta källhänvisningar med 4 - 2.)

Sådärja. Nu ska jag roa mig en stund med att läsa uppsatser om renässansen, upplysningen och klassicismen. Ungefär hälften av dem har samma källhänvisningar:

Källor: google.se och wikipedia.se

Gaaaah!

När de ändå håller på, varför inte:

Källa: biblioteket.

Nej justja, inga böcker, det är inte lika lätt att copy-paste ur dem.

En av de godaste morotskakorna jag någonsin ätit serverades mig idag. Det lönar sig att hälsa på hos nya människor och deras kakbakande pappor. Mammans kaffe smakade också ypperligt. Tack Frej!

Frej är för övrigt det andra spädbarnet jag någonsin hållit i. Han väger nog ganska precis lika mycket som Assar insåg jag när jag plockade upp katten och dansade lite med honon nyss (Snippe har köpt Abbaskivor från Ginza. Assar är en utmärkt danspartner, trampar aldrig på tår). Det första barnet jag höll i heter Texas. Texas Cliff Masimba. Bara en sån sak. Jag var inte rädd att tappa Frej särskilt länge (ännu en rädsla förutom den att ungen ska börja vrålskrika av hat och skräck när jag petar på den), han grodade ihop sig och låg stilla ganska snabbt. Len päls hade han också.

Jag börjar bli värsta erfaren! Det här med barn verkar ju vara en lätt match.