Jag är så less. Less och arg, förbannad och sur. Och tvär. Och ilsk. Och lite ledsen om jag känner efter riktigt noga.

Saken är bara den att jag inte vet varför. Har ingen riktig anledning alls, förutom den vanliga; dygnets timmar är för få. Jag har hunnit massor idag (jobbat, fikat med Alex, tränat, lagat mat, städat, bakat två kladdkakor) men inte tillräckligt. Och det är ändå inte det som är fel, bara en del av felet. En massa småfel gör Nina jättefel. Jag känner för att skrika och svära och härja, kasta sönder någonting mot en vägg (nåt som låter mycket men kostar lite) men inbunden och svensktyst som jag är surar jag i stillhet. Jag har inte ens smällt i någon dörr.  Och jag vet ju inte ens vad jag skulle härja om, om jag var lagd åt det hållet, vilket gör allt etter värre.

Etter värre är fan ett bra uttryck. Det gjorde allt lite bättre. Men bara försumbart, inbilla er ingenting.

Ont i halsen har jag också. Fyfan. Nu släcker jag lampan och fortsätter att vara ilsk i mörkret.