Något säger mig att det inte är helt normalt att under pågående middag få stark ångest över att man om en stund måste duka av, att känna att ens energi omöjligen kan räcka till en sådan kraftansträngning. Är det vanlig höst, är det abstinensbesvär på grund av att tabletterna med rosenrot tagit slut, är det det faktum att jag befann mig inomhus de enda soltimmarna som synts till de senaste veckorna? Vitaminbrist, sömnbrist, solljusbrist. Jag vet inte. Men jag vet att jag ska släcka lampan nu och kommer att somna inom fem, kanske tre, minuter.