Just nu sitter jag i sängen, lutad mot tre kuddar och ett täcke. Solen lyser mig i ögonen och gör att det är svårt att se datorskärmen, men det gör ingenting. Jag trivs med solen i ögonen. Innan den faller på mig passerar den några växter i fönstret, allt känns lite ljusgrönare än vanligt. Sängen är obäddad, men det beror bara på att tvättmaskinen i källaren just nu kör lakanet.

Just nu är en stilla stund. Jag mår under omständigheterna bra (kom hem halv fem från kräftskivan, vilket är ett bra betyg! Fem timmars sömn känns lite lite bara.) utöver det faktum att Snippe sitter vid skrivbordet och piper om att jag är tråkig möjligen. Den som sa’t han va’t. Han leker med sin telefon och sjunger "BAM, BAM". Fråga inte.

Åter till den stilla stunden som är just nu. Tvätten tvättas, jag är duschad, solen lyser och man hör enstaka ljud från gården, barn som ropar till varandra. En kyrkklocka som slår. Annars är det tyst. Jag har tvättat dörrar med såpa, det luktar gott. Snippe har dammsugit, golvet ser inte längre randigt ut, alla svarta hårstrån är borta. Balkongblommorna är omhändertagna och vattnade. Krassen lyser röd, gul och orange. Jag har en blåbärssmoothie bredvid mig på golvet. Just nu är det inte bråttom någonstans. Här vill jag sitta länge, länge. Det känns som om imorgon är långt borta just nu.