När jag och Snippe kom hem från lunchjakten låg det en present utanför dörren. Snälla Alexandra hade läst det förra inlägget och kommit förbi med fint kort, lånade filmer, en bok lämpad för sjuklingar (endast korta berättelser) och en mirakelkur. Gullig person!

Jag ska testa medicinen om en stund. Tydligen får man inte köra bil efter att ha druckit av den. Jag ska knappt ta ett steg. Ämnar parkera mig i soffan.

Jaha. Jag är komplett sjuk. Febern är inte kontrollerad men jag hostar, snorar och låter som ett tröskverk när jag pratar. Bomull i huvudet. Vafan, liksom. Jag blir ju inte sjuk. Det är ju jag som alltid håller mig frisk och går ärenden åt de sjuka, veka b-människorna omkring mig. Det måste ha skett ett misstag. Det här kan jag glömma. Jag har inte tid att vara sjuk. Jag har lektioner att genomföra. Hit med en mirakelkur, och det med ens! Den första jag tänker testa är den när man äter en massa onyttigheter och tittar på film. Söndagskuren. Hjälper mot det mesta.