Synden straffar sig själv. Efter att ha varit så nöjd över att jag ätit gott och tränat bra och därtill härjat om hur eleverna berömde mig så får jag dras med ont i huvudet, halsen och även en grads feber. Vafan. Slö och dum känner jag mig också. Snippe roar sig på annat håll och när jag vinkade av honom från balkongen så fastnade jag i en timme. Det börjar med att jag ser en utblommad krasse. Sen en till. Och ett gult löv, och titta, ett till! Och de där utblommade blommorna för dagen måste jag ju ta bort. Och det där bladet! Va!? En bladlus? Flera! DÖ! Och så vidare. I all oändlighet. Det är som terapi. Jag känner mig tom och fokuserad på samma gång. Rofylld. Jag tror jag stod där ute i nästan en timme. Då först såg jag att det låg en spion i trädgården. Ganska dåligt kamouflerad förstås.

Jon har fått en Frej! Blir garanterat ett bra barn, dessutom ett bra namn. Bra, bra. Heja Frej!