Medan man väntar på att Snippe ska duscha färdigt så att vi kan åka iväg och äta (laga mat på semestern? Icke!) kan man förutom känna ångest över sin frisyr (dödsstöten kom häromdagen när jag blev kallad för "Syntluggen"), lyssna på magens desperata kurrande, vindens vinande och de arga barnen som skriker ute på gården, se ut genom fönstret och serveras gråblåsvarta moln och vajande träd även titta på bilder från en svunnen tid. Eller så är de från i förrgår. Det känns bara som en svunnen tid just nu just idag...

Assar har varit ute och lekt inte nudda mark i ungefär en timme. Min ångest är dämpad för stunden. (Den väcks åter imorgon strax efter frukost, då Assar brukar vara som mest bajsnödig. Då är också kattlarmsvolymen som högst)

Lite lek på marknivå hanns med också.

Såhär roligt tyckte Snippe att det var:

Och såhär rolig tyckte Assar att Snippe var: