Men alltså, innan jag asade ner på stan hann jag faktiskt säga upp elen, beställa blanketter för att ansöka om att betala CSN-låneländet via autogiro, boka tid hos optikern, skicka nödvändiga mail och städa skafferiet. Och jag åt GI-müsli till frukost! Sallad till lunch! Fullkornspasta med grönsaker till middag! Sådeså!

Åh, jag har haft en sån ansträngande dag att jag bara inte orkar träna! Det gåååår inte! Sovmorgon till 10, kaffe, lunch och häng med pappa på stan, lite mer stadsvandring på egen hand, inhandlande av onödiga saker och ikväll alltså deckare, scones och te. Det finns ingen plats för träning, ingen ro, ingen rast! Min stackare jag.

Allvarligt. Jag känner mig som ett as. Ett onyttigt, slött as. Hur svårt kan det vara att pallra sig ut och springa till Gamla Uppsala och tillbaka? Eller cykla till Sats och göra nåt ansträngande där? Jättesvårt tydligen. Det känns som mental tortyr att behöva springa den där gamla stigen idag, jag har sett den för många gånger. Och ska jag cykla till Sats tar det tusen år, man måste vara social och le mot all personal som man knappt känner längre, men ändå, och så alla gamla medlemmar som tror att man fortfarande jobbar där och sen är det säkert nån värdelös instruktör med monoton dödstechno som musikval. Ni hör ju själva. Det går ju bara inte.

Och nu är klockan över 18 och jag är hungrig. Måste äta nåt. Och sen ska jag hinna baka färdigt innan 21 också. Och duscha. Ta av mig linserna. Krypa in fleeceklänningen och placera glasögonen på nästippen.

Nix, ingen träning.

Jag lovar att springa till de där jävla högarna imorgon. Jag lovar! Före frukost!

Heja!

Jag vill ha brittiska deckare. Gärna den sämsta typen. Åh, mys. Baka scones, äta dem varma med smör, ost och marmelad. Dricka te till. Och titta på deckare på tv. Sommarlovskvällar, som de alltid har varit och alltid kommer att vara, åtminstone i mitt kanske något selektiva minne. Och jag vill ha det idag, nu! Men måste vänta ända till imorgon säger tv-tablån. Vad ska jag då roa mig med ikväll? Mitt diskberg?

De här två med smör, ost och marmelad, finemang!

Snippe och jag har lite olika intressen. Gissa vilka.

Idag är Assar på studiebesök hos Snippe, han är det ibland när jag får för dåligt samvete för att jag är en frånvarande mamma, Assar är en nyckelkatt, knackar på hos grannarna när det kniper och så. Ibland får han alltså följa med till Snippe på studiebesök, sitta på balkongen och spana på duvor, skrika på alla skåp tills vi öppnar dem, sitta i diskhon och titta på vattnet som rinner ner i avloppet, springa upp och ner i trapphuset, såna studier.

Idag har besöket ytterligare ett syfte än att stilla mitt gnagande samvete, idag stod även studium av gården på schemat. Assar, Snippe och jag gick och spanade in varenda buske på gården, Assar full av upptåg, jag med fickorna fulla med mutskinka. Det gick utmärkt. Det verkar funka att vara stadskatt, åtminstone idag. Vi gör ännu ett försök imorgon.

Nu sover han i sängen, på Snippes plats. Det gör han ofta. Sover på Snippes plats alltså. Förra gången han var här till exempel. Och Snippe respekterar Assars klor och vassa tänder så pass mycket än så länge att han bara suckar snällt och lägger sig i mitten av sängen istället, eller ligger sked med kattskrället hela natten, rädd för att bli biten eller klämma honom. Det kan inte vara lätt att leva med dubbla skadedjur; en igel och en fästing...

Denna syn mötte mig när jag kom ut från badrummet förra helgen. Två trötta personer. Däckade.

Titta, det syns så väl att vi är släkt, samma ögonfärg och allt.

Japp, alla ingredienser fanns med, precis alla. Allt som ingår i Det Svenska Midsommarfirandet, utom ett kvällsdopp kanske. Här följer ett smakprov på gårdagens blandning:

Lantliv, djur och natur. Människa och katt i samarbete.

Blonda, glada, svenska flickor på grön gräsmatta (dock är alla svartklädda istället för att ha den traditionella blåvitrutiga bomullsklänningen).

Under sillunchen gick solen i moln, vinden blåste bort tälttaken och regnet började ösa ner. Precis som det ska vara.

Det gick över, imsevimsespindel klättrade upp för trån igen och Snippe fick skydda sig mot sol istället för regn. Tältet lagades, ny duk lades ut och grillmiddagen åts utan större incidenter.

Istället för förhatliga lekar spelades det solnedgångsfotboll. Mycket uppskattat av en sån som jag. En sån som hatar lekar.

Sammanfattningsvis - ett midsommarfirande helt enligt regelboken - mycket trevligt!