Nu ska jag snart iväg på 30-årsfest i Trollhättan. Det är ett tema för festen, och för första gången när det gäller sånt har jag inte panik eller ångest. Jag slipper känna mig som världens tråkigaste människa för att jag inte tjuter av lycka inför möjligheten att få klä ut mig till valfritt djur på zoo eller någon slags religionsidkare eller nåt som har med ett land att göra eller… o s v i alla evinnerlighet. Jag behöver inte ens gå ner på stan och plöja igenom Myrorna.

Temat är nämligen ”kom som du var när du var 15”.

Ha! Det är bara att öppna garderoben, plocka ut de utsvängda jeansen och trä på mig t-shirten jag numera sover i men år 1995 praktiskt taget levde i; Led Zeppelintröjan i storlek XL. Ett tält. Den rätta hårfärgen är tillbaka, från att under årens lopp ha växlat mellan svart, lila, rött, blont, brunt och rött igen så är det åter korpfärgat. Snedluggen (från första början inspirerad av Page himself) är också på väg tillbaka, med lite spray håller den sig nog på plats. Till och med längden på håret stämmer. Får se till att fylla i ett lite tjockare streck med kajalpennan än vanligt bara.

Med andra ord, i stort sett ingenting har hänt. Jag är densamma som för 13 år sedan. Åtminstone på utsidan. Möjligen att lite tonårshull försvunnit från ansiktet. Det går framåt…

Modeikonen anno 1995 och 2008 och antagligen i all evinnerlighet. Jag borde kanske permanenta mig för att lyckas fullständigt.