Den tiden finns ju knappt längre. Vad handlar det om liksom, tre dagar? Man skulle ta ledigt mellan syren och hägg i stället. Då kanske man skulle hinna lukta på allt man vill. Eller, så ska man inte skriva. Man alltså. Det handlar ju om mig, ingen annan. Ingen man. Jag gillar att lukta på saker. Snippe suckar säkert tio gånger per promenad åt mig när jag måste stanna och lukta på blommor. Och över mina lyckliga suckar och pip.

Nu är det nog som värst. Jag blir stressad över alla syrener jag inte hinner lukta på. Snart är det för sent! Nu är det dags för rosor. De gula är de bästa. Men alla är bra. Det är inte bara luktagottblommor jag gillar att stoppa ner näsan i. Även pelargonior är bra. De luktar tryggt. Nyklippt gräs är nåt av det finaste. (Det skulle jag vilja ha som parfym, och jag har det nästan. Den luktar faktiskt grönt.) Maskrosor. Soluppvärmd skog.

Inte bara rosorna är på gång, schersminerna har knoppar. Åh, ångest. Jag kommer inte komma fram någonstans. Stopp vid varje buske. Jag borde gå på ytterligare en promenad bara för att få lukta på kaprifol ikväll. Om man kunde göra doftlänkar hade din näsa varit bedövad nu. Och det är bara en bråkdel av allt jag härjar om dagligen. Det är inte bara växter jag måste lukta på. Idag förflyttade jag mig till en standardhelgkväll nån gång 1996, 1997. Café Mumrik. (Men jag var inne på Ica.) Och blöta trottoarer efter ett sommaregn. Ojojoj.

Poppel är förresten den bästa doften av dem alla. Och lind.

Lind och poppel

Jag har just ätit middag i den sista kvällssolen på min balkong tillsammans med min sambo Assar. Fil, havrekuddar och jordgubbar blev det. Jag sonar helgens skräpmatsbrott. Snippe, som jag var ute och promenerade med när det fortfarande var ganska gott om kvällssol, valde att sona sina brott med sushi. Jag kände mig tvungen att sona även de ekonomiska brott jag utsatt mig själv för på senare tid. Alltså fil. All vegetarisk mat är också bra när man ska äta  med Assar i närheten, då slipper han bli så oregerligt dryg och gnällig. När jag skulle bege mig ut på balkongen och önskade att jag hade någonting att läsa lät jag blicken slövandra över min bokhylla. Och vad skådar mitt högra öga om inte ännu en nyinköpt bok, lite mindre nyinköpt än de senaste, nån gång i mars verkar den vara inhandlad om man ska tolka tågbiljetten som jag hittade i boken som bevis. Bara sådär! Och inte vilken bok som helst, skriven av själve Slas är den, en av mina allra, allra bästa vänner. Den hade jag köpt, ställt i hyllan och glömt bort. Vad är det för fel på mig? 

Nu lyssnar jag på Zeppelin och ska snart förmå mig att börja städa. Och sen plantera en Prins Gustafs öga som står och är ledsen i köket. (Fäller kanske tårar rent av, hoho. Eh.) Stress har ett väldigt dåligt inflytande på min bostad. Det blir kaos på fem minuter. Det är som att jag förlorar förmågan att lugnt och sansat lägga ner saker efter att jag använt dem, jag måste i princip kasta dem i från mig i vild panik. Åtminstone ser det så ut. Assar har gått in från balkongen och ligger nu utslagen på en lika utslagen handduk mitt på vardagsrumsgolvet. Runt honom ligger papper och nytvättade kläder.

Är jag effektiv så blir det mer Slas snart. Tända lyktorna på balkongen ska jag göra också. Och trivas ska jag. Jag har varit irriterad och obekväm en stor del av dagen, men jag tror att det är på väg bort nu. Irriterad på människor som har en vriden verklighetsuppfattning och obekväm i mig själv. Bort med det!

Få se nu, ett standardinlägg var det beställt. Fattas alltså svordom och arbete.

Det är fan inte långt kvar innan skolan är slut nu. Om knappt två veckor smäller det!

Ps. Det är Slas som gjort teckningen. Ds.