Men nu är det dags. Assar och jag tar vårt pick och pack och beger oss till Linnégatan i slutet av sommaren. Jag började göra slut med grannarna igår på bostadsrättsföreningens städdag (Assar var också med, som övervakningsman. Han kollade hur bra jag var på att rensa ogräs, sen hjälpte han till själv genom att sitta i en rabatt och äta gräs) Det var faktiskt lite jobbigt, jag gillar mina grannar.  De verkar gilla mig med, och särskilt tycker de ju om Assar.

Men nu ska jag bli sambo med Snippe minsann! Stort.

Allt bestämdes för några veckor sedan, rätt hastigt och lustigt. Typ. Både oväntat och väntat. Det börjar räcka med pendling till och från katt. Det dåliga kattsamvetet som gnager hela, hela tiden. Katten som inte bara behöver matas och släppas ut och in utan även familjetid. Assar styr ganska mycket över mitt och Snippes förhållande (precis som det ska vara antar jag att han tycker). Jag vet inte hur många timmar i veckan som går åt till att känna mig lite skyldig för att Assar har fått vara ensam för många timmar. (Nu kommer de istället gå åt till att oroa mig över att han ska ut och springa på Kungsgatan. Vi måste skola in honom på Linnéträdgården ordentligt i höst, det verkar vara ett ypperligt kattställe. Jag tror Assar är mera trädgårdssmart än gatusmart.) Det börjar även räcka med att ha två ställen att sova på, två kylskåp, två ställen att slänga sina kläder på golvet på, två uppsättningar linsvätska, linsburkar, fuktkrämer, deodoranter, hårspray…

Jag undrar hur mycket tid som går åt till att vänta på varandra, att åka fram och tillbaka för att hämta saker, att planera var man ska tillbringa kvällen. Slut med sånt!

Jag trivs ju ändå här på Swedenborgsgatan och det känns lite vemodigt att veta att det blir sista sommaren i lägenheten jag har slitit så mycket med för att få som jag vill. Precis när den är färdig ska jag dra, liksom. Så känner en del av mig. En större, mer högljudd och ihärdig del vill fixa allt nu, nu, nu. Börja packa lådor, rensa garderober, kolla på möbler. Ordna, ordna. Bygga bo! Jag försöker trycka ner den delen för tillfället (förutom att den ska få storstäda lägenheten inför värderingen, då kanske den lugnar sig lite) men den börjar nog härja ordentligt när sommarlovet tar fart. Här ska organiseras! Packeteras! Sorteras! Ordnas! Planeras!

Här ska flyttas!

Jag skulle skriva någonting om studentskivan hade jag tänkt. Förutom att skolan var tom dagen efter då. Jag var osäker på om den skulle bli en hit eller bara kaos, och med facit på hand så lutar det mer åt hit-hållet. Middagen med klassen var jättetrevlig, även om det märktes på en del att de suttit i stadsparken och varit ekonomiska innan. Jag hade bra bordsdamer, klassen består av 16 rätt färgstarka tjejer.

Själva skivan var… bra! Men det var en väldigt bisarr upplevelse att träffa sina elever på ett annat ställe än i skolan, alla uppklädda med öl- och drinkglas i hand, inklusive jag själv. Att det plötsligt var ett helt accepterat sätt att umgås. Jag kan inte minnas att jag någonsin varit på en studentskiva där det har hängt en massa lärare, aldrig! Var vår klassföreståndare ens på vår skiva? Jag minns inte. Kanske på middagen. Max. Men här var alla glada och sociala, både elever och de lärare som tagit sig dit. Jag lät eleverna komma fram till mig snarare än att söka upp dem (haha, det låter ju som när man ska tämja vilda djur, och kanske är det inte en helt tokig liknelse), det kändes bäst så, vissa kanske inte alls ville bli påminda om lärare och allvar just den kvällen. Det var ändå många som ville hänga med mig visade det sig. Hursomhelst, det var trevligt och jag fick ett gäng kramar och dessutom en hel del beröm, oftast förmedlat via Snippe dessutom. (Hur han upplevde hela kvällen måste jag undersöka lite mer noga inser jag nu. Jag tror faktiskt att han blev lite blyg mitt bland alla tonårsligister haha.) (Också ett rätt konstigt tillfälle att visa upp sin arbetsplats på…) Jag gick därifrån utan större men hursomhelst, snarare med lite större lärarsjälvförtroende. En hit alltså, en bisarr hit. Kanske en av de konstigare kvällarna på senare år.

Den energi jag gjort av med på de 13522 steg jag släpat mig runt på idag har jag snabbt ersatt med ny. Hamburgarmeny till brunch, mammas rabarberpaj med vaniljsås till mellanmål, grillat kött och flottig potatisgratäng till middag, bär och naturgodis till efterrätt. Jag mår illa. Inte lika illa som en traditionell söndag (då det hade varit pizza istället för gratäng, lösgodis istället för bär och naturgodis och dessutom kanske även chips och glass), men ändå. Jag mår illa. Precis som det ska vara sent en söndagkväll alltså.

Det är såna här saker som får mig att må riktigt bra.

steg blev det igår. Torsdagens är lite osäkra. Jag tog av mig räknaren nån gång vid 15000 tror jag, en stegräknare kändes som fel sorts utsmyckning på en studentskiva.

Vi har gjort matsäck, om en liten stund ska vi iväg på utflykt! Siggeforasjön, here we come.

byggare kom. En kom insläntrande efter tio minuter, satt och gäspade lite och lovade att han skulle skriva klart allt hemma. Han fick gå. Fem minuter senare kom tre till. De var i alla fall goda nog att informera mig om att slutdatumet jag satt för deras sista arbete är en studiedag. Jag kommer inte ha en chans att träffa dem innan dess, för de är ute på praktik. Så nu blir det till att skriva brev till resten. Underbart.

Det är en ganska loj stämning i skolan idag. Alla hasar liksom omkring. Alla som är här vill säga. Klockan 12 har jag lektion med byggtreorna, varav de flesta var rätt glada i hatten igår. Undrar om de är lika glada idag. Jag gissar på icke så glada. Och icke så ens närvarande på lektionen. Just idag ska en lärarkandidat (som jag dessutom har pluggat religion tillsammans med för hundra terminer sedan) hänga med mig på den lektionen. Jahapp. Föredömligt.

Jag var i alla fall här sju imorse, glad som en trött lärka för att rätta klart nationella proven. Läsa, läsa, bedöma, bedöma. Ångest, ångest, göra om, göra om...

Darrig på hand och skadad spegel. Mer skärpa än så får ni inte.

Jaha, nu ska jag snart iväg. Har provat kläder hit och dit och nu orkar jag inte mer. Allt är åt helvete. Det blir snarare en igel än en fröken som går ut genom dörren. En svartigeljävel. Det fanns inget annat i garderoben! Det är förresten inte bara en igel som ska på skiva, mina elever har mycket bestämt beställt med Snippe också. 19 ska det ätas, 21 är släppet. Jag har ingen aning om hur den här kvällen kommer att arta sig. Det kan bli jätteroligt och det kan gå helt åt helvete. Intressant blir det nog hursomhelst.