Av denna studiebesöksdag som pågick mellan 09:53 då tåget avgick till Nyköping och 18:13, då tåget inkom till Uppsala var det uppskattningsvis 10 minuter som verkligen gav mig någonting att ta med mig tillbaka. Då pratade jag och svenskläraren i programlaget i den skolan om hur man kan integrera svenskan med karaktärsämnen. Mer än så blev det inte för mig. Nu ska jag lägga mig och försöka ta igen lite missad rättningstid innan jag däckar. 06:19 är det jag som sitter på tåget till jobbet imorgon...

Den här Polly kom visst inte hem igen.

(Jag lyssnade lite för många gånger på den andra Polly att jag blev så illa tvungen att leta upp den här.) (Sant!)

Apropå min födelsedagspresent som jag och mamma delade på i fredags så tänkte jag bjuda på den här låten. Första gången jag hörde den var hemma hos mamma och pappa. Jag kom förbi för att låna en bok, var stressad och hetsig. Det hade jag inget för. Pappa satte mig i en fåtölj och beordrade mig att lyssna. Och som jag försökte förklara för en kollega i torsdags natt ”det kändes liksom som att jag ville dö. Fast på ett bra sätt. Jag orkade liksom inte. Fast bra.”

Lite av den känslan infinner sig fortfarande varje gång jag hör den. Jag blir sjukt ledsen och uppgiven. Fast på ett bra sätt. All energi rinner ur mig, jag blir tom på ett skönt vis.

Idag har jag fräst åt mina elever för första gången. De förtjänade det visserligen, men jag tror de blev lite skraja. Jag brukar vara jä-hä-ävligt tillmötesgående, tålmodig och nästan alltid glad, och nu ba, var jag helt hård och liksom ”jaha, ni ska inte ha svenska idag verkar det som? Ja, då kan ni ju gå. Nu.” med isblick till några små elkillar som pratade om annat. Chockade miner, stora ögon och rätt snälla elkillar efter det. Att jag knappt sovit inatt, endast fått i mig en smoothie till frukost och inte hunnit med någon lunch vid frästillfället fast klockan var över 13:30 bidrog till den glada stämning jag skapade vart jag än vände mig. (Faktiskt bad jag klassen innan elkillarna om ursäkt för att de just haft den (förmodligen) tråkigaste lektion de någonsin haft med mig.)

Nu är jag hemma och har fått i mig både lunch och middag. Krassen som jag glömde kvar på balkongen över natten har inte frusit ihjäl och Assar ligger vädrad och nöjd och sover på soffan. Kom på mig själv med att stå och nynna när jag lagade mat. Allt börjar ordna sig. Men det som förmodligen ordnat sig mest är lägenhetsbestyren. Det verkar minsannerligen som jag har råkat sälja den helt spontant utan mäklarens inblandning. Nämen. Så det kan gå! Jag vet inte om man borde lägga till ett peppar, peppar, men jag är ju skrockfull så det är väl lika bra. Peppar, peppar, ta i trä. (Mitt skrivbord är i trä.) (Det är inget skrivbord förresten, det är en gammaldags hederlig skolbänk med grönt lock). Hoppas köparen fortfarande är nöjd med dealen alltså. Därav den sömnlösa natten. Funderingar över lägenhetsbestyr.

Imorgon ska jag till Nyköping eller Enköping eller nåt annat köping för att gå på studiebesök. Jag orkar inte ens titta på tågbiljetten. Helvete. Jag hinner inte. Men jag måste. Jag tillhör ett arbetslag. Jag måste följa med karaktärsämneslärarna. Måste till –köping och studera. Och le och vara glad. Och integrera.

Nu är klockan lite över 19. Jag har bestämt mig för att 20 är tiden då rättning av elevarbeten är det rätta att ägna sig åt. Treor har företräde. Fyfan. Jag vill inte. Det heller.

Såhär känner jag också. Precis.

Igår var det studiedag. Dagen innan var det lärarfest. Det innebar att jag istället för att rätta och bedöma, vilket jag egentligen tänkt göra, ägnade fredagförmiddagen åt sömn och seghet (förmodligen i likhet med de flesta övriga festdeltagare (jag var nog dessutom en av de mer skötsamma deltagarna)). Rätta får bli helgens nöje.

Det fanns dock studerande kvar på schemat för mig ändå. Jag fick släpa mig upp en stund på morgonen för att göra mig och lägenheten representativa, för 9:30 kom mäklaren för att studera, inspektera och värdera. Jag tror vi höll måttet, både jag och bostaden. Och hetsig var hon, jag hade tänkt sälja nån gång i slutet av sommaren, hon vill slänga ut lägenheten på marknaden fortast möjligt, nu är tydligen ett gyllene säljtillfälle. Jag har i ren chock gått med på det. Åherregud, vad har jag gett mig in på?

Lite senare på dagen kom Maja med några torpannonser jag i rollen som svensklärare skulle hjälpa till att analysera. Vetefan om jag var till nån större hjälp, men det var rätt roligt faktiskt. Jag gillar att vända och vrida på ord. Studera dem.

På kvällen var det dags för min stora studeringsinsats – Robert Plant och Alison Krauss på Hovet. En fin födelsedagspresent från mor och far! Jag tänker inte skriva någon recension här, men i stora drag håller jag med denne skribent, förutom att jag gillar Plants sång snäppet mer än hennes.

Dagen idag har sett ut som följande: gick till tåget, tog tåget (rättade prov samtidigt som jag åkte), promenerade från tåget till jobbet. Åt frukost framför datorn. Jobbade. Massor. Sprang fram och tillbaka mellan bibliotek, datasalar och klassrum eftersom hälften av eleverna envisas med att inte kunna skriva i klassrummet. Klämde in en lunchrast och en massa kaffe i de små hål som fanns. Gick till tåget, tog tåget till Uppsala, gick hem. Åt mellanmål, cyklade till Sats, tränade. Cyklade till Kvarnen, handlade blodpudding och kattmat. Cyklade hem, lagade blodpudding, åt, läste DN och brottades med katt samtidigt. Städade hela jävla lägenhetsjäveln, duschade. Skulle måla på lite repor i badrumsgolvet men upptäckte att färgen torkat i burken. Blir tvungen att handla ny imorgon. Har egentligen inte råd men heller inte ro att värdera lägenheten på fredag med repor i golvet.

Vad som återstår av dagen är detta: Klä av mig, lägga mig, läsa tusen miljoner uppsatser. Somna.

20284 steg har jag hetsat ihop i alla fall.

När ska det där livet man fixar, fejar och förbereder inför börja?

När tåget närmade sig slutstationen imorse önskade tågföraren oss god morgon, en fortsatt bra dag och påminde oss om att kolla noga på sätena så vi inte glömde någonting. På gotländska. Sen klickade det till i högtalarna och vi fick lyssna på det här de sista minuterna. På vägen hemåt  fick jag istället lyssna på en kille som skrek och rågarvade i sin mobiltelefon hela vägen till Uppsala och en kille bredvid honom som lyssnade på musik i sin telefon via högtalarfunktionen. Menlöshet och telefonskrik i 40 minuter. Retur som i tillbakatagen tur.