En sån här mötte jag alldeles nyss på väg hem från affären (andra gången gillt, glömde köpa kattmat första gången. Sådant accepteras inte av husets herre). Den sniffade mot mig och såg väldigt närsynt ut. Det är något jag kommer att sakna som citybo. Taggiga grannar med taskig syn. Svartbäcken kryllar av igelkottar. Kvällens möte var mitt första för den här sommaren.

Mitt matintag de senaste dagarna har varit av det tragiska slaget. Igår var det grå pasta med burktillbehör både till lunch och middag. Blek mat. Idag bestod frukosten av en proteinshake införskaffad på Sats igår, en gammal banan stulen från Sats personalrum igår och en knäckebrödsmacka med leverpastej från igår (men gjord av mig själv, av produkter jag själv hade hemma) som övergått till att vara mjuk. Alltså mjuk. Som i att man kunde vika den dubbel utan att ett endaste knaster hördes. Lunchen bestod av ärtsoppa och ännu en stulen banan. Grått och brunt. Och blekt. Jag tänkte att jag lika gärna kunde köra på samma gamla tema (eller i ärlighetens namn, jag var så illa tvungen) när jag lagade middag, min ekonomi tillåter inte att jag gör annat än länsa, rensa och rota i kyl, frys och skafferi. Allt är ju ändå åt helvete, så varför bry sig. Det är ju energi i vilket fall.

Tänkt och gjort, jag hittade några ensamma fiskpinnar i frysen. Till dem trodde jag att enda alternativet var fiberpotatismos (gråare än vanligt mos) men så hittade jag en påse vildris långt inne i skafferimörkret (med bland annat bruna korn alltså). Okej, lite bättre. Och så hittade jag en tredjedels rödlök, en gammal ledsen gurka, och matlagningsyoghurt i kylen. Längst bakom alla burkar även en halvtom burk med röd stenbitsrom. Broccoli och spenat i kylen.

Och ja jävlar! Det blev nog det godaste jag ätit på länge! Yoghurt, stenbitsrom, rödlök och citronpeppar blev en ypperlig sås. Ypperlig! Vildris och spenat passade varandra som hand i handske.

Jag blev så stolt att jag fotade min skapelse.

Kokboksmaterial, lätt.

Tittade igenom bilder i min mobil och hittade det här. Det var väl en, två, tre veckor sedan. Jag minns promenaden. Det var kvällssol. Allt var ljust och skirt. Rött och grönt. Nu har nog allt exploderat.