...så skriver mina treor jag har i svenska (ja, även de jag har i religion, men nu handlar det inte om dem) nationellt prov i svenska imorgon. Jag är nervös. Och väldigt glad över att jag inte ska rätta deras prov. Jag skulle inte ha hjärta att underkänna någon om det skulle behövas.

 

...så luktar min nya handtvål precis som farmors läppstift gjorde när jag var liten.

 

...så är jag fortfarande sådär trött. Somnade i soffan idag igen men tvingade mig upp och ut, sprang till Gamla Uppsala högar och tillbaka. Såg en filminspelning på en kulle (en präst som höll upp ett blänkande kors mot himlen och en riddare som knäböjde framför honom) och en fasan. Och en massa människor som var ute i solen. Det hade jag inte gjort om jag hade satt mig på en träningsscykel.

 

...så lagade jag sedan en ganska god mat (sej i ugn med spenat-creme fraiche-soltorkade tomater- och-vitlökstäcke) och bjöd Snippe på den. (han ringde och frågade om "maten stod på bordet". Jag fick en illavarslande vision av mitt framtida liv). Är mätt och ännu tröttare.

Krassen är planterad. Utöver en eftermiddagspromenad med fint sällskap har jag inte åstadkommit mycket annat (förutom jobb) idag. Stekte pytt i panna förstås. Läste lite bok och lyssnade på Free i soffan efter maten, men däckade tillsammans med katten trots kaffe och choklad. Vaknade av att han sprätte upp ur sömnen. Nu mår jag lite illa, som jag alltid gör när jag somnar med linser. Just ja. Skulle beställt nya linser idag. Fan.

Äh, jag är trots allt nöjd med min insats idag. Jag tror jag ger mig. Läggdags. Jag får vara effektiv en annan dag. Idag var jag bara. Det duger det med.

 

Slingerkrasse dag 1.

Slingerkrasse, vattenkanna och trädgårdsmästare.

 Strax innan vi däckade båda två. 

Nu kom jag på en sak till jag gjort idag; pratat i telefon med Hanna och saknat henne. Jävla Stockholm.

Utanför min port luktar det viol. Sätter man sig ner utanför dörren för att klappa en grå katt känner man det tydligt.

 

Söndag. En lite konstig sådan, för Snippe jobbar. Jag kan nog inte klaga alltför mycket ändå, förutom att jag tycker synd om honom. Vi får köra förkortad standardsöndag när han slutar. Filmerna är valda, godiset är handlat, pizzerian är utsedd. Effektivitet när den är som bäst.

 

Jag har ägnat denna vilodag åt promenad i solen medan jag lyssnat på sånt som gör mig glad. Vårmusik, solmusik. Hann gå i fem minuter innan jag insåg att jacka var onödigt, så jag gick tillbaka med den. Det i kombination med musiken gjorde mig så pass glad att jag gick och råflinade samtidigt som jag var tvungen att liksom hoppa lite då och då. Folk lär ju trott att jag hade åtminstone en liten hjärnskada. Promenerade och skuttade förbi mina föräldrar för att se om jag kunde plocka med mig skott, men föräldrarna verkade inte vara hemma (eller så ignorerade de mig rätt hårt), så jag vågade inte. Fast jag gissar att en del av skotten som står i trapphuset är till mig.

 I föräldrarnas trapphus. Blomman för dagen, förmodligen min.

Efter fettförbränningen var det dags att återställa balansen. Frukost (på nya porslinet som jag var tvungen att inhandla efter att Frida skrev om sitt fynd):

Äpple, vanilj och kanel-yoghurt. Den godaste som finns i hela världen. Bacon och stekt ägg. Frukt, apelsinjuice och kaffe. Nytt porslin. Söndags-DN. Fina saker.

 

Sen planterade jag ut gamla påskliljor på gården och ropade på Assar. Satt i solen utanför porten med katt i famnen och upptäckte en massa violer vid cykelstället.

Fullt av dem!

 

Och nu har jag rättat religionsprov. Alla klarade sig utom en (som nog hade glömt att det var prov). Flera fick MVG. Åh, elkillar, jag gillar er så mycket!

Jag målade aldrig naglarna igår. Det blev istället uppesittarkväll med You tube-klipp som Snippe valde ut. Det blir oftast Kiss när han får fria händer. Jag satt halvt bakom honom i soffan så att jag kunde gömma mig när det blev för pinsamma intervjuer eller när fansen var för tragiska. Jag är allergisk mot inspelade pinsamheter. Det kliar i själen!

 

Det lär ju ha varit mina uteblivna planer och ersättandet av dem som gjorde att jag drömde att jag fick manikyr där hon avslutade med att klistra på långa, gröna fejknaglar. Sedan fick jag hjälp av Ace Frehley att städa lägenheten eftersom jag skulle ha utvecklingssamtal med mina elever här. Snäll kille.

 

En av de saker som symboliserar lyx och tid och snygghet för mig är nagellack. Egentligen handlar det kanske mer om kontroll och avslappning. Om man har tid att fila och måla sina naglar så har man tid till allt. Då är man i princip perfekt. Man har ett välstädat hem, välplockade ögonbryn, välordnad ekonomi och man är självfallet välmående. Man har tid att måla naglarna. Man slösar inte bort den framför datorn eller framför något dåligt tv-program, man behöver inte springa runt och stressa, man har framförhållning. Man tar sig tid att sitta i sin fina soffa med sin kopp te eller sitt glas med vin eller vafan man behöver när man ska vara sinnesroig, och så filar man och målar. Kanske målar flera lager. Man måste inte rusa upp och paniksminka sig direkt efter. Man repar inte upp lacket på skon när man ska ut. Man har tid att låta lacket torka.

 

Jag har aldrig tid att låta lacket torka. Vanligast för mig är att jag målar mina naglar utanför porten, efter att jag har låst upp cykeln. Det är sant. Då riskerar jag nämligen inte att förstöra allt på grund av att jag måste knyta skon, låsa dörren eller låsa upp cykeln. Och så kan naglarna torka i vinddraget när jag cyklar. Vart jag nu ska. Och bråttom har jag garanterat.

 

Ikväll har jag inga planer. Tänk om jag skulle vara en perfekt människa för en kväll.

(Bilden har jag stulit ifrån Fulheten.com.)

Det började med grått och molnigheter, både utomhus och inombords. Planer som blev uppskjutna (promenad) och planer som nästan blev uppskjutna (resa till Danmark) på grund av en massa strul som jag och Snippe egentligen inte hade med att göra men ändå drabbades av. Och det och allmänt dåliga saker och i synnerhet min dåliga ekonomi gjorde att min mulenhet bara växte och växte och tillslut förvandlades till om inte regn så åtminstone gråt. För liksom allt och ingenting.

Men sen så bröt solen fram där ute, och ungefär samtidigt så blev jag glad igen. Lite på grund av sol men mest tack vare prat och planerande. Promenaden som hade blivit uppskjuten i nästan åtta timmar blev av (och nu med solen i ögonen i stället för mulenhet vart man än i världen sig vände) och slutade helt spontant på en indisk restaurang. En buffé senare är jag ännu mer nöjd med livet.

Minst två gånger i veckan i tolv veckor. Har jag tränat alltså. Oftast tre eller fyra faktiskt. Duktig! Så duktig att jag idag, efter den tjugofjärde stämpeln, kunde hämta ut mitt välförtjänta pris. Jag tänkte välja handduken men den såg så deppig  och liten ut i verkligheten att jag tog en väska istället, en likadan som den jag fick när jag blev medlem. (Jag kanske ska sälja den? Få tillbaka lite av vad jag lägger ut på medlemskortet?)

 

Jag vet inte riktigt vad som har ändrats sedan i tisdags, men idag var jag glatt inställd på träning hela dagen, även efter mellanmålet framför datorn, cyklade raskt iväg till Sats vid 17 och fortsatte att cykla raskt där med. Och när jag kom hem har jag liksom fortsatt vara rask av bara farten; diskat en jättedisk, vikt tvätt, dammsugit och plockat. Nu ska jag bara planera en religionslektion och läsa några uppsatser (”Du kommer att börja gråta” sa en författarinna) och sen får jag sova. Och när jag sen vaknar hoppas jag att jag är på samma raska humör, för jag hade tänkt hinna med ett cykelpass 6:45, innan jag åker till jobbet.

 

Är jag manisk månne? Snabba kast!

Den jättestora sårskorpan under Assars öra visade sig vara en fästing. Räknas det som ett vårtecken?