När jag var liten matade jag humlor med socker. Särskilt om det var synd om dem. Hemma hos mormor och morfar (där jag matades med falukorvsmackor) hade jag och min kusin en insektskyrkogård där vi begravde alla småkryp som vi inte hunnit rädda från drunkningsdöden i vattentunnor och fågelbad (till vårt insektssjukhus som låg lämpligt beläget bredvid kyrkogården). Blöta humlor fick mycket socker. Det var också allra sorgligast om en humla dog. Jag har hört att man kan lura humlor att det är vinter genom att kyla ned dem och sen knyta en sytråd kring dem för att ha dem i koppel när de vaknar upp igen. (Samma sak gäller väl alla flygfän i lämplig storlek antar jag.) Det har jag aldrig gjort. Skulle aldrig få för mig att göra. Humlor är fina djur som förtjänar det bästa, till exempel socker och en värdig begravning.

Nyss dansade en humla utanför mitt fönster. Jag tror det är vår.