Hårt liv, hård dag. Mötesmåndag, mörmåndag. Dagen började med en elevkonferens som ställdes in eftersom eleven i fråga inte infann sig. Så det blir mötesonsdag också. Efter det lektioner som vanligt, sen svensklärarmöte, sen klasskonferens som sagt.

Grått tåg hem, grått väder där och här. Det allra värsta ljuset jag vet, ljuset som liksom lite äckligt klamrar sig fast precis innan det börjar skymma. Det hopplösaste ljuset av alla. Människorna jag mötte på stationen var stressade, hålögda och hostade uppgivet, jag torkade bort regn och is från cykelsadeln och cyklade i tävlingsfart hemåt, möttes av en grå katt som skrek om att det var för fuktigt väder för hans smak. Åt nyss grå gryta till middag. Fryser om fötterna fortfarande, för fuktigt väder för min smak också. Och för tunna skor. Får väl sätta på mig grå raggsockor. 

Trots mörmåndag är jag glad. På med gråsockorna, klappa på gråkatten och dricka nåt varmt. Nåt med färg. Sen är jag på g igen! Imorgon blir det Pythonlektion, nu ska det möbleras om och göras fint! Städ, städ! Fix, fix!

Men först och främst, nu ska det lyssnas på musik, musik! Sånhärn:

 

Utgångsläget känns lite halvdeppigt när kommentaren "Nej, hon kan faktiskt få G i engelska" ger reaktionen "Men, åh, guuuuu så bra!"

Majoriteten av eleverna i denna klass kommer att IG- eller streckvarnas i engelska, svenska, idrott och matte. En elev kan möjligen få VG i idrott. Det var det högsta omdömet jag hörde talas om idag. Det finns ett flertal begåvade elever i klassen, men de har så mycket strul i livet i övrigt så de orkar inte riktigt med att gå i skolan alla dagar, därför blir uppgifterna sällan klara. Och därför blir betygen knappt G.

Igår rättade jag ett religionsprov som jag haft i en annan klass. En elev klarade sig på gränsen till G. Om jag rättade snällt.

Resten?

De fick IG.

Jag känner mig lite mör idag.

Re bii inte så många sånna härna rå...

Men det är också de två struligaste klasserna. Jag har även små ljus här och där på annat håll.