Celina fortsatte på min lek och då kom jag på lite till! Men jag åker med tidsmaskinen ännu några år längre tillbaka än vad jag gjorde den förra gången.

När jag var 4-5 år hörde jag den här och blev helt förstörd (man fick visst inte stjäla den till sin blogg, så det blir en simpel länk). Tårar. Jag var tvungen att stå rakt upp och ner och bara lyssna tills den var färdigspelad. Jag menar alltså helt förstörd. Och så liten! Tårar!

En annan låt med nästan exakt samma effekt (på mig och säkert hälften av alla i min generation?) är annars den här. Jag minns att jag stod blickstilla mitt på köksgolvet: