Imorgon har jag sovmorgon (ja - första (och enda) lektionen är klockan 14:10. så jag har väl fanimig sovlunch...) och det innebär att jag kan äta frukost hemma, annars brukar det förhandlas bort i desperata försök att få sova några minuter till. Och några till. Och bara några till... Frukost hemma innebär dock oftast detta:

Vilket ofta kan vara väldigt trevligt om man vill ägna morgonen åt att närstudera katt istället för dagstidning. Lyssna på surr istället för att äta mackor. Kaffet får jag i alla fall ha ifred.

Såhär ser mitt skrivbord ut.

Här sitter jag och häckar då jag inte slänger i mig lunch i personalrummet eller står och är pedagogisk i en lektionssal. Det kan också hända att jag står och svär över att kopiatorn inte vill kopiera färg-OH (utom när jag ytterst frustrerad hämtat någon från expeditionen som står och tittar på när jag förargad säger "titta, titta - den viiiilll inte!" samtidigt som den lyder min minsta vink och jag får skämmas) eller är på jakt efter en tv-apparat. Men annars så hänger jag här. Först fick jag lite ångest över mina fjortistendenser. Får man verkligen sätta upp bilder på gitarrister, Monty Python och pojkvänner? (En pojkvän - två bilder). Sen insåg jag att övrig personal antingen prydde sina skrivbord med torkade blommor, ljus och söta visdomsord eller kaoshögar med steciler. Då kände jag att fjortisskrivbord var att föredra.

Hemmafruhjärtat bankar stolt.

Det här med att fylla år alltså. Fick finfina födelsedagspresenter. Alla jag känner verkar känna mig så väl! Alla jag känner som ger mig presenter i alla fall. Tack alla! Temat för i år blev visst bra och roligt att se eller läsa. Mången trist kväll är nu räddad en lång tid framöver. Mången lång tågresa också. Än så länge har jag fina stunder i tv-soffan när jag betar av en julklapp, Monty Pythons alla tv-avsnitt, sen får det väl bli födelsedags-Fawlty Towers. Eller kanske Meaning of Life däremellan? Mycket Pythonrelaterat blir det i alla fall. Såg två tv-avsnitt nyss.

Dags att promenera till Konsum för att handla kattmat strax (annars ligger jag risigt till), efter det kryper jag nog ner i soffan igen. Ätit en halv påse maränger som blev över sen igår. Jag mår lite illa. Och då har jag inte ens börjat på bullarna ännu… Jag bakade egna! Mycket imponerad av mig själv. Mycket husmoderligt. Kanske inte lika imponerande att inte ha kanel hemma, särskilt inte att upptäcka det när det är dags att blanda till fyllningen. Tur att man har kontakter i såna lägen. Tusenåriga Runa längst ner kan man lita på. Hon kommer och ringer på för att hon träffat på Assar på gården, och när jag säger ”ojoj, men inte behövde du gå ända upp hit för att släppa in honom!” (hon bor längst ner, jag bor längst upp) (hon har rullator i vanliga fall) (eller heter det rollator?) svarar hon ”nä, jooo – men jag gick långsamt!” Haha. Mycket bra tant, mycket pratglad också. Det gäller att inte ha bråttom eller att gömma sig när man ser henne. Jag bytte i alla fall två matskedar kanel mot en påse bullar. Jag tror hon blev glad.

Hm. Kanske att en promenad sätter fart på aptiten igen? Jag får smyga ut genom källaren för att inte bli stalkad av Assar ända till affären, plockar upp honom på väg hem istället. Han brukar komma galopperande som en glad hare när han känner sig färdig ute, och han bräker som ett litet får. Fin liten kille. Så får det bli. Jag och den gråpälsade killen har myskväll i soffan ikväll. Synd bara att den rödhåriga killen inte är här.

Om man stiger upp samtidigt som Snippe (eller i ärlighetens namn 7 minuter innan han gör det ungefär) så hinner man med tåget som går 06:49. Tar man det är man framme vid mitt jobb 07:25. Idag var det ljust när jag steg av. Och det var fullt av små fåglar som pep i buskarna. Det var det inte förra veckan. Det finns hopp om livet.