Jag minns min första cykel. Den var orange och jag döpte den till Svarta Blixten. Ja. Svarta Blixten. Men Svarten var bara till låns, minns inte av vem, kanske en kusin.

Cykel nummer två var vit och grön, pappa målade den åt mig vill jag minnas. Ganska ful men originell och funktionell. Två bra egenskaper hos en cykel. Sen följde en lång rad cyklar i mitt liv och varenda en blev stulen. Varenda jävel. Även grönvitingen blev stulen några gånger, men oftast hittade mina föräldrar den och någon av grannpojkarna någonstans i närområdet.

Hursomhelst, listan kan göras lång. Den jag minns allra bäst efter Grönvit är Bosse. Nej förresten, jag hade en blå livsfarlig sak däremellan. Han hade inget namn och inte heller några bromsar. Varken fram eller bak. En gång låste jag fast honom i en lyktstolpe i en backe. När jag kom tillbaka dagen därpå var han borta, och det var nästan så att jag skrattade. Den cykeltjuven (förutsatt att han eller hon cyklade därifrån) var antagligen ganska blåmärkt en bra bit framöver. Bosse däremot, var en stor och stabil och pålitlig röd cykel. Gigantiska hjul. Supersnabb och en klippa på att skjutsa. Å, Bosse. Han försvann en natt då jag var på fest hos min chef. Det var en stor sorg.

Cyklarna (de var ett gäng, jag gissar på 3, 4 stycken som jag hann avverka) som efterträdde honom kände sig nog inte lika uppskattade som Bosse hade varit, för de försvann ganska raskt. De hittade väl nya ägare där i studentområdet där vi bodde, cyklarna och jag. När jag flyttade därifrån skaffade jag en Teodor. Han var blå och snygg, men ack så tungtrampad. Snigelcykel. Han blev stulen utanför mitt hus. Därefter lånade jag pappas snorgröna asfula reservcykel en tid, och den vågade ingen stjäla av mig. Den står nog kvar och är ful i källaren på Folkungagatan när jag tänker efter.

Förra året fick jag en cykel i födelsedagspresent. En ny svart Kronan. Han fick också det vackra namnet Svarta Blixten. Vi fick en kort tid tillsammans, det var ju nästan dömt på förhand. Ett halvår blev det väl ungefär. En dag när jag kom ut från Snippes hus låg där bara ett avknipsat lås. Jag fick låna Snippes cykel till stationen. Snippes nya cykel bör tilläggas, hans tidigare hade blivit stulen utanför mitt hus... När jag kom tillbaka till stationen samma dag var hans cykel stulen. Det är rekord, till och med för mig.

Nya cyklar införskaffades, och än så länge har jag fått behålla min. Den nya är en hon, det känn lite ovant. Kanske därför hon inte har fått nåt namn än. Igår lånade jag Snippes igen, för min skulle bli lite omhändertagen av honom. När jag kom tillbaka till stationen och spanade efter cykeln höll jag på att bli galen. Den var inte där. Några hållna andetag senare såg jag att den bara hade ramlat omkull. Lättad låste jag upp den. Och upptäckte att låset var några få millimetrar från att vara uppknipsat.